Hej! 

ledsen för att jag inte uppdaterat på länge. Har inte haft lust direkt...men nu hade jag det! äntligen sommarlov! härligt! nu kommer if you hear me, iallafall! kram på er!

-Så var vi framme...

-Lillan!

-Mamma!

-åh vad jag är glad att du är här! Du får aldrig sticka sådär igen!

-Nejdå!

-Förlåt mig, Lillan! Förlåt för allt! Att jag ljugit för dig och så.. Men jag visste inte vad jag skulle säga...

-Sanningen?

-joo, men du var ju så liten...och jag var fortfarande arg på din pappa.  jag tänkte säga det till dig när du blev äldre, men det skulle låtit så konstigt! Att han plötsligt levde....

 -jag förstår mamma...

-tack, Lillan.

    Hon bytte samtalsämne.

-Tänk att du ska bli storasyster också! 

-Halvsyster heter det...

-jo, men det spelar ingen roll tycker jag. Du kommer ändå vara en förebild.

-Men jag skulle ju bo hos pappa...

-Men du ska ju hälsa på här massor, sa du ju!

-Jaa, det ska jag!

-Tittut!

Jag gick genast upp till mitt rum. Det var ett tag kvar till skolstarten. Pappa skulle ringa när han hittat ett lämpligt hus. Det gjorde han först tre-fyra veckor senare.

-Hej det är Lillan!

-Hej, Lillan! det är pappa.

-Hej! har du hittat ett hus?

 -Ja, det har jag faktiskt. Ett jättefint hus. Grejen är bara att det ligger en bit utanför sunset valley. Du kommer inte att kunna gå i samma klass som dina gamla kompisar.

-Jasså...

-Men det kommer bli så bra så!

-jaa..

-Jag ska få nycklarna på Onsdag nästa vecka. Det behövs tapetseras i några rum, och köket är i dåligt skick, men resten är helt ok. Bra läge också! nästan bredvid din nya skola!

-Vad bra!

-ja visst är det! 

 -men det vore bra om du kunde göra iordning vad du ska ha med dig. Jag skulle kunna komma och hämta det någon dag.

-visst. Jag ska tänka på det.

-ja..Men..Hälsa Mamma och Abraham!

-Ja det ska jag göra!

-Hejdå!

-Hejdå!

Senare på kvällen samma dag

-Mamma, Pappa ringde idag.

 -Jasså! vad sa han då? 

Jag förklarade...

-Men du kommer träffa dina vänner ändå! och får massa nya. 

-mm, och han sa att jag skulle göra iordning vad jag skulle ha med.

 -Jasså!

-Men vad ska jag med då?

 -Wilson ska väll med, va? Honom fick du ju på din treårsdag! och dina böcker och dina kläder också. Allt som du andvänder.

-Min säng?

-Men ska inte den vara kvar? Du måste ju ha någonstans att sova när du är här. Du vet att du är välkommen närsomhelst, va?

 -Ok...men tandborste ska med. Och hårborste och allt sånt. och  allt...det bli mycket att packa!

-Varför inte sätta igång direkt? dagarna kommer att gå jättefort. Det är lika bra att börja. 

-ok!

Vi arbetade en stund med att plocka allt i kartonger. Jag gick och la mig ganska sent. Men precis när jag lagt huvudet mot kudden hördes ett skrik.

Jag sprang ner för trappan.

-Vad är det?

-Det är mamma. Vi måste åka in. Jag har ringt en taxi.

-Va? men bäbisen skulle väl inte komman nu?

-Jag vet. Men var inte orolig. Det kommer gå bra.

Taxin kom ganska snabbt.

Jag visste att jag inte kunde somna om nu, så jag satte mig vid TV:n

Det var någon romantisk komedi.

 När filmen var slut hade jag ännu inte hört något från mamma. Jag började bli orolig.

Jag skvatt till när telefonen ringde. Signalen var hög och genomträngande. Skulle jag våga svara?

 -hallå?   

 -hej lillan! Det är mamma. vet du vad? Du har fått en lillebror!

 Nora

Lillan

Abraham

Magnus

-Lillan! vakna, du ska ringa din mamma.

-mmm...

-Telefonen är där borta. 

-Okej.

-Hej Det är Nora.

Hej det är Lillan... 

-Lillan! vart sjutton håller du hus?! Fattar du inte att jag blir orolig!

-Men mamma...

-Du får aldrig, aldrig ge dig av sådär igen!

-Men jag är hos pappa.

Det blev tyst i luren.

tillslut sa hon:

-Få..får jag prata med honom?

-Hej Nora! hej, hej. jaa, lillan är här.
Han tecknade åt mig att gå ut.

jag skyndade att byta om och sprang ner.

Jag gick tvärs över gatan till make over studion, som chaffuören hade pratat om. Jag kunde iallafall ta en titt, kanske bli stylad lite..om det inte var för dyrt förståss.

-Så hur vill du ha det?

-Jag vill gärna tvätta ur den här färgen. (ok. det går kanske inte i verkligheten, men detta är i sims!  )  
-Visst, självklart. Något mer? kanske en klänning eller något?

-jaa...varför inte? bara det  inte blir för dyrt...

-Extrapris för dig vettu! inte varje sånna här snyggingar kommer hit!

-Haha! tack!

Så fort det var klart så betalade jag och skyndade mig till hissen. Jag blev väldigt nöjd med håret.

-Hjälp, vad har du gjort?!

-Vadå då? jag har bara tvättat ur hårfärgningen! där nere. Vad det nu heter.

-Din mamma vill prata med dig.

-Ok.

-Hej!

-Hej lillan! jo pappa och jag har pratat.

-Ok.

-Ja. och vi tycker faktiskt...altså..vi tycker att du ändå borde ha rätt att välja.

  -Välja vad?

-Jo välja vem du vill bo hos.

-jag vet faktiskt inte...

-Din pappa har sagt att han ändå funderat på att flytta till sunset valley. Vill du så kan du ju testa att bo hos honom. Så kan du flytta tillbaka hit sen.  

-och jag har en sak att berätta! jag är gravid!

-Va?

-Ja visst är det kul! så du kommer verkligen behövas här i höst!

-jaa...

-Men kan jag inte få fundera på saken. Jag börjar ju ändå en ny skola till hösten. sen har jag ju bara fyra år kvar i skolan innan jag tar studenten. kanske...kanske kunde jag bo hos pappa fram tills dess? altså, jag skulle ju självklart hälsa på massor! och ringa och mejla! 

-men det låter väl bra gumman! bara du lovar att hälsa på ofta! Förresten så kommer Abraham och hämtar dig i eftermiddag. Vi har beställt en vagn, så Leonardo kommer att hämtas upp lite senare.

-Bra! kram kram!

-Hejdå gumman, vi ses ikväll då.

-Ja, hejdå!

Medans pappa var på jobbet så gick jag till en park för att läsa lite. Fast jag kunde inte riktigt koncentrera mig. Det kändes bara mer och mer overkligt. 

Min pappa som jag trott varit död i nästan 15 år, skulle jag nu bo hos. Mamma var gravid, och jag visste inte om jag var glad över det eller inte.

15.00 kom iallafall Abraham för att hämta mig.

-Snart. ska bara duscha och byta om först.

-ok, jag väntar.

Jag sa hejdå till Pappa. Han lovade att ringa när han hittat ett lämpligt hus. Abraham hade gått i förväg till bilen. Nu längtade jag bara hem.

Det blev lite kort avsnitt, men det var såhär långt jag hade bilder! längtar redan efter att få göra nästa.  

Hej!

jag hann inte if you hear me i måndags, pga läxor och annat. den här delen har mycket text och minder bilder, men det fick bli så nu. men trots att if you hear me kommer ikväll så kommer det ändå ett avsnitt imorgon! bra va! Idag kommer det en ny färg förresten! men nu kommer det iallafall. del 9!

Nora

Lillan

Abraham

Magnus

tillfälliga

-li..lillan? ä..är det verkligen du?

-pappa?

-är det verkligen...sant?

-Jaa. Och du har faktiskt en hel del att förklara!

-Vadå? 

-Varför har mamma aldrig sagt ett ord om dig? varför har jag inte träffat dig tidigare? Varför? Varför har du aldrig kontaktat mig?

-Joo, du nog rätt. Fast du har en del att förklara också!

-Eller vänta lite nu. Är..är din...Mamma också här?

-Nej, nej! hon vet inte att jag är här.

-Phu! men du. vad sägs om att gå upp till mig och dricka lite te och prata ut om det här?

-Ok. Det låter bra! bor du här, eller?

-mjo, ja...fast det är inte så fint är jag rädd...jag väntade inte besök....

-Det är lungt!

-Aaa! jag fastnar!

-Ja hissdörrarna är lite dåliga.

 -Aj!
 Pappa gjorde iordning te. Hans lägenhet var verkligen ingenting att skryta med, men utsikten var fantastisk!

-Nå?

-jaa..vart ska jag börja?

-Från början! jag vill höra allt!

-Ok. Jo, det var så, att jag var en berömd gittarist. Jag spelade ofta på syltor och barer, ibland också dansklubbar. Din mamma var ofta på nattklubber och dansställen och sånt, hon älskade det. Vi träffades efter att jag haft ett gig en gång. Din mamma och jag blev förälskade. Vi pratate tillochmed på att flytta ihop.

Han tog en slurk av teét innan han fortsatte.

-Men...det blev inte så..

 -Nä?

-Nej...

-Du förstår Lillan. När Du föddes var jag väldigt ung och oansvarig.

 -Ung? 

-Mjo...ja, din mamma var yngre, men...

 -Jaja. Fortsätt!

  -Jo som sagt var jag väldigt oansvarig. Man skulle kunna säga...altså...

 -Vadå?

-Jag sa till henne att jag inte ville bli pappa.

 -V..va?

-vänta lite! jag sa ju att jag var ung och..

-Du lämnade min mamma? Du..Du lämnade henne?

-Stopp nu här lite! JA jag lämnade henne. Men jag har ångrat det varje dag sedan dess! kan jag fortsätta berätta nu?

-Bra!

Din mamma blev förståss väldigt arg på mig. Hon förbjöd mig att någonsin komma i närheten av dig. Jag såg dig på avstånd. Såg att hon färgat ditt hår rosa också, antagligen för att du hade min hårfärg, och att du påminde henne om mig.

Det där med håret hada jag knappt tänkt på. Mamma och jag hade alltid haft rosa hår. Vi färgade det ofta tillsammans, det var något som blivit vardag. Det hade alltid varit så.

-Sedan flyttade ni. Jag passade på att ta med min häst när jag åkte till Sunset Valley. Jag skulle sälja honom till ridlägret, och samtidigt passa på att få mig en skymt av dig. Men när jag kom till ert hus stod ju min häst utanför! Din mamma hade köpt honom!

-Vaa?! Leonardo!

-Jaa. Ni kallar honom så har jag hört. Så jag fick en impuls och tog med honom tillbaka till bridgeport. Men han var inte lycklig. I stutet åt han knappt. Jag förstod att han längtade tillbaka. Så jag gjorde som jag misstänkaer att 

du också gjort. Jag Red iväg i smyg utan att någon visste om det.

 Hur visste du att jag red?

-Leonardo, eller Star, som jag kallade honom är också här. Där nere. Jag antar att han rymde från dig.

 -Ja. Det gjorde han.

-Vart var jag? jo juste. Jag ställde tillbaka honom Vid ert hus, och Skyndade till skogs. Jag ville se hur du såg ut nu, så jag...ja jag spionerade lite på dig. Men den gången då vi tittade på varandra så länge så hade det gått för långt. Jag Begav mig genast hit och sedan dess har jag inte besökt dig mer.

Jag var tyst. I flera minuter kändes det som. Det var så...overkligt på något sätt. 

-Mamma har sagt att du är död...

-Det kan jag tänka mig! men vi får ta och ringa henne imorgon. Du får sova i min extrasäng inatt.

Jag bytte om och kröp ner i sängen. Även om den var hård så var det iallafall en säng. Ingen sovsäck. Jag var otroligt trött och somnade direkt.

Den natten sov vi båda gott. 

under Bridgeports stjärnor.

Hej Hej!

Jag har ett litet problem. Jag fattar inte hur man länkar saker! kan någon som också andvänder bloggplatsen förklara det för mig? Det funkar aldrig! Det står bara att sidan inte finns! snälla hjälp mig!  

Förresten! borde jag ändå skapa en till historia? de flesta simsbloggar har ju två. Men jag ska nog vänta tills jag köper ett nytt expansionspaket. väntar på att det ska komma ett nytt med väder i nämligen!  

iallafall! här kommer ett avsnitt!   

lillan - ljusrosa

tillfälliga - grå och mörkgrå

Tre dagar hade gått. Mamma var orolig. Men hon hade annat att tänka på också. Hon hade blivit befodrad på jobbet och hade det lite extra stressigt. Men polisen hade hon ringt. tyvärr för min del.  

Men Bridgeport närmade sig nu. Det var inte långt kvar!

Jag hade börjat lära mig mer om ridning nu, och Leonardo som varit ganska odresserad förut var mycket bättre. Nu Gick det fortare frammåt.

  Nu hade vi kommit ut på en bilväg. Det var inte bra. Jag kände på mig att mamma ringt polisen. Och ser de en rosa-hårig tjej som rider på en häst, tvekar de nog inte!

Men hur skulle jag göra då? Skulle jag vända tillbaka till skogen och vänta tills det blev mörkt? Klockan var knappt tre på eftermiddagen. Nej. Inte vända tillbaka. Aldrig i livet. Jag ville ju träffa min Pappa så fort som möjligt.

Så såg jag min sjans. Det fanns en liten rastplats lite längre fram. Jag kunde ju stanna där och vänta. då slapp jag vända om.

Som tur var var rastplatsen hyfsat tom. Bara ett fåtal personer lite längre bort.

Jag passade också på att gå på toa.

Sedan satte jag mig ner för att vila lite.

Fast det dröjde inte länge förren det kom folk. Ganska mycket folk. Jag tänkte precis skynda mig tillbaka till Leonardo då en kvinna kom fram till mig.      

-Är det inte dig som polisen letar efter? 

mitt hjärta började bulta fortare.

-Eh...Nej, Nej! Nej, Nej,Nej det..det är det inte...Nej!

-Jaja. Rykten vet du! de säger att dem efterlyser en rosahårig tjej på häst, men jag ser ingen häst!

Det var sant. Leonardo var försvunnen.

-Eller? Har du en häst? , ropade kvinnan.

 -Nejdå! det har jag inte! "längre", tänkte jag

Det kom mer folk därborta. Paniken växte inom mig. 
     

    "Vad ska mamma säga? och hur ska jag någonsin ta mig härifrån?"

"jag måste bort härifrån, jag måste bort härifrån!"

Så så jag en taxi längre bort.  Det fanns ingen annan utväg.

-såå, vart ska du då?

-Bridgeport.

-Ok, men mer spesefikt? Bridgeport är stort!

-ähum, ja..jag är..turist. Jag vet inte så mycket om staden... 

-ja, varför inte tunnelbane-stationen närmast bron? eller...

-perfekt! det blir bra! är det långt?

-tja, sa Taxichaffuören. Det är en bit. Du bör vara framme runt fem, halv sex.

-oj, är det så långt?

-Om du inte vill åka i speed-fart, ja.

-Nej, ta det lungt. Det blir jättebra!

Jag tittade ut genom fönstret. "tur att han inte kände igen mig!"

nån timma senare var vi framme. Jag betalade taxin.

 "Wow vad stort det är! coolt!"

 
Jag var hungrig. Jag hade bara levt på burk-mat och grönsaker den senaste tiden, Så jag köpte en hamburgare. Jag hade gott om pengar kvar.

Jag åt medans jag tittade ut över Bridgeport. Så vackert det var! Neonskyltar, blinkande lampor, avlägsen dunka- dunka musik. Konstigt nog kom det ingen till eller från stationen. Men det bodde kanske rikare personer här. De kanske hade egna dyra bilar. Bara på den här bilfärden hade jag sett två limousiner (stavning?).

Jag tog iallafall tunnelbanan. Jag åkte till "lilla allén", som enligt en karta låg mitt i centrum.

Det hade blivit mörkare ute.

Jag började gå utan någon speciell riktning. Jag vet inte vad jag hoppades på egentligen.  Jag hade ingen aning om vart pappa kunde bo. Bridgeport var verkligen ENORMT. Han kan bo långt härifrån. Kanske bo han inte ens i centrum? hur skulle jag då hitta honom?

Det hela kändes mer och mer hopplöst. 
 Så svängde en taxi in på gatan. Den stannade.

-Ska du någonstans, eller?

-Nej...eller jo, vet du vart  Magnus Borg bor?

-Gittaristen?

-Nja...

- Ska du med ,eller?

-Äm..okej...

-Hoppa in då!

Chaffuören sa inget mer förren de var framme.

-Här är det! och på andra sidan där har du en make-over studio. Och därborta finns en Resturang och...

 -tack!

 "jag kommer få träffa min pappa, jag kommer få träffa min pappa! men är han gittarist? ...) Mer än så hann jag inte tänka fören...

 -pappa?

hej!

nu kommer if you hear me.

Lillan

Nora

Abraham

Abraham vaknade mycket riktigt tidigare än mamma. men det var mamma som märkte att jag var försvunnen.

-Lillan? är du här?

"Vad är det där?"

Hej mamma!

jag kommer vara borta några dagar nu, men oroa dig inte. Jag tog Leonardo med mig. Kommer hem snart.

                                                                                                                                                Lillan

"vad menade hon med det där? varför skrev hon inte vart hon skulle?"

-

-är du trött, Leo? det är jag! 

-men här kanske vi kan slå läger för natten? åh! titta vilka fina fjärilar!

-Ja!

-så vacker!

"men tänk om han inte är där när jag kommer? vad händer då?"

Jag slog bort tanken och tog istället fram tältet.

-*gäsp* gud vad trött jag är. ska bli skönt att sova!

Jag sov bra den natten. Men min resa hade bara börjat!         

Hej!

det kom ju tyvärr inget avsnitt varken lördag eller söndag, men nu kommer det iallafall. Det var så fint väder, så jag var ute istället för att spela sims.

iallafall så har jag börjat fundera på att ha två historier här. If you hear me och en till. Då kanske vi kunde göra så att den serien kom ut en gång i veckan och if you hear me två? 

kanske:

annan historia-fredag

if you hear me-Söndag, onsdag

???

vi får se...

 Nora

Lillan

Abraham

Det hade nu gått lång tid sedan jag såg min pappa utanför fönstret i mitt rum. Jag hade ju nämligen kommit på vem det var. Det måste vara han. Det måste det. Ännu mer säker blev jag sedan jag hittade några gamla videofilmer och han var med. Men som sagt så var det längesen. För längesen.

Hemma var det mesta som vanligt. Förutom att mammas kille Abraham nästan bodde här.

 Jag hade nu börjat att undersöka mer i ämmnet min pappa. Mamma sa ingenting, men det hade jag inte väntat mig ändå.

Jag var lite otålig. Varför hade han slutat komma hit? 

 -Jag går och fiskar lite, så du får klara dig själv ett tag. är det okej?

-visst. 

 Abraham hade aldrig förstått att jag blev mer än glad varje gång han lämnade huset. Men men...

-ja, gå du bara!

 -Bra!

Jag diskade tills jag hörde dörren smälla igen. Då skyndade jag mig till mammas dator.

jag hade iallafall fått höra av mamma att min pappa hette, eller heter, Magnus Borg.

Jag var lite ledsen på mamma. Att hon aldrig hade berättat! på alla dessa år! men kunde det verkligen vara han? Det är ju alltid värt att googla...

Men det var svårt att hitta något. Det tog lång tid, men till slut hittade jag en tidningsartikel.

Magnus Borg har fått ett utomäktenskapligt barn?

05.44 igår föddes en liten flicka i bridgeport. Mamman till barnet vill vara anonym, men ryktet säger att barnets pappa skulle vara Gittaristen Magnus Borg. Magnus själv nekar dock till detta. "jag har ingenting med henne att göra" säger han i ett uttalande. Mer än så vet man inte nu, men vi kan säga att mamman fortfarande hävdar att han skulle vara pappan. Dottern ska hållas borta från allt detta, säger mamman. 

jag är osäker på om det är min pappa, det fanns nämligen ingen bild med, men det skulle kunna vara det.

Jag fortsatte med disken.   

En plan hade börjat ta form i mitt huvud. Men den krävde timing, och dessutom...

 "om jag bara kunde ta mig till bridgeport! men hur? det går inte med tåg, då kunde jag bli sedd. båt? nä, vi har ingen. hur?"

Så kom jag på det! Leonardo! jag kunde ju rida till bridgeport!

jag skyndade efter en kartbok. 

Det var långt till bridgeport. väldigt långt. fast man kunde ta sig dit genom skogen, som tur var. Klockan gick och jag planerade. när klockan närmade sig åtta hörde jag steg utanför dörren. Det var mamma som kom hem. jag tog med boken upp till mitt rum. 

jag gick och la mig tidigt, för att vara mej. jag behövde sova för att vara pigg imorgon. för imorgon skulle bli en viktig dag.

jag gick upp tidigt på morgonen. Solen hade inte gått upp.

mamma och Abraham sov.

Jag smög ut genom dörren. 

Nu skulle jag göra mig klar för att resa. Leonardo såg pigg ut som tur var. Jag hade packat igårkväll. jag skulle ha på mig svarta kläder för att inte synas för mycket. 

jag hämtade packningen, skrev ett kort brev til mamma och bytte om. Det var bråttom. Jag ville hinna iväg innan solen gick upp. ingen fick se mig.

så bar det av! nu var det riktigt bråttom. Abraham var mer morgonpigg än mamma.

jag hade en lång resa framför mig. mycket, mycket lång...    

Här kommer del 5!

trevlig läsning! 

Nora

lillan

Milla

Jag vaknade tidigt morgonen därpå. Det var utflykt i skolan den dagen. Vi skulle till skogen.

mamma sov fortfarande, så jag gick själv upp och gjorde frukost.

skolbussen hämtade mig precis 08.00

Milla och Jag skulle gå tillsammans. Vi fick en uppgift att leta kottar...

-vänta på mig, Milla! haha!

-segis!

-usch! leta kottar, vad tråkigt!

 -ja, men vi hade tur med vädret! och titta! här är en kotte!

-jaa! och därborta ligger massor, kom!  

-vem är det där? (ok, han syn dåligt, men han är faktiskt med på bilden)
-va? vem?

-VÄNTA!

-Kände du honom?

 -jag vet inte...jag har sett honom förut, igår, när jag skulle till skolan. Fast det känns som om jag sett honom tidigare ändå...   

Vi slutade lite tidigare den dagen, mamma hade ännu inte hunnit till jobbet (hon jobbade kväll).

 "nu känns det som om jag är iaktagen igen! vad är det här?!"

-Du Lillan.

 -Ja?

-Det kommer att komma hit en arbetskamrat sedan i kväll. Abraham, heter han.

  -Jasså? men...när kommer han? 

 -Han kommer med mig efter jobbet. 

När Jag sagt hejdå till mamma så gick jag upp till mitt rum. 

"Abraham? varför måste han hit? typiskt mamma!"

Jag spelade lite på mammas dator. Jag skulle verkligen vilja ha en egen!

senare på kvällen ringde mamma.

          -hej gumman! Abraham och jag kommer nu snart.
-mm, ok...

-ska du gå och lägga dig snart? klockan är mycket, vet du.

-jaa..

-Men varför ska Abrahim hit egentligen?

-Abraham. Joo...jag tyckte att han skulle få se hur det är hemma hos oss...

-Men varför?

-Gumman, jag berättar senare. Men vi kommer snart nu iallafall!

-mm, hejdå!

Men när mamma och Abrahim kom hem så sov jag redan.

  Men utanför fönstret stod någon och tittade på mig. och på Abraham och Nora.
 Jag låg vaken och tittade precis ut genom fönstret, då han tittade upp på mig. Men den här gången sprang han inte iväg. vi tittade på varandra. länge.  

Hej! nu kommer äntligen If you hear me! och det ska förhoppningsvis inte dröja länge tills nästa avsnitt( så har jag lovat många gånger...). Skulle behöva lite fasta dagar, även om jag nog inte skulle hålla dem...kanske:

Måndag, tisdag eller onsdag: något tips och trix

Torsdag: något annat?

Fredag: If you hear me

Lördag eller Söndag: if you hear me

kan testa denna vecka kanske, och se hur det går?   

Nora

Lillan

Blair

Milla

Ja, den natten sov jag inte mycket, och mamma kom inte hem förren på morgonen.

-hallå lillan, jag är hemma nu!  

-mamma!

-ska vi göra frukost? du ska till skolan och jag ska till jobbet, så vi får nog skynda oss lite...

-jobbet?

-eh..jaa..eller nää...eller...

-va?

-nä, det var inget! haha!

mamma var jättetrött och svettig, och hade samtidigt dåligt samvete för mig.

-wiiiooo!

-ta det lungt nu!

-wiii!

"det käns inte som om jag kan lita på henne längre! varför ska hon göra såhär?

"jag vill inte tro det!"

-skynda dig iväg nu, lillan!

-jaja...

"vem är det där? har jag inte sett honom förut? jaja"

ja, ja hann inte tänka mer på det då. men mamma tänkte och tänkte, inte på det, men på en bra ursäkt hon kunde säga till mig, hon skulle ju till jobbet trots allt. Eftersom hon ju inte var där inatt, som ni ju vet.

"hon kommer säkert tro mig! men det känns faktiskt inte bra alls att ljuga för henne..."

"nu måste jag snabba mig.."

hela den dagen så kände jag mig iaktagen, men kunde inte förstå vad det var. Eller VEM det var...

mamma hade sagt att hon skulle till tandläkaren i eftermiddag, och föreslagit att jag kunde vara men en kompis efter skolan. Ja, som sagt så är hon bra på att övertala. Jag skulle altså vara med Milla, min kompis sedan långt tillbaka. Men först skulle vi göra läxorna ihop, utanför skolan.

hemma möttes vi av hennes syrra, Blair.

-tjenare! är det Lillan på besök?

-Hej Blair!

Milla: -kom Lillan, vi går upp till mitt rum!

-visst!

Vi hade jättekul, Milla och jag. När jag kom ut från millas hus kände jag det igen. Någon som tittade på mig. Var det bara inbillning?

Det var liye läskigt att cykla hem när det var mörkt ute. Men mamma skulle vara hemma...trodde jag...

-Jag kan inte tro det! hon är inte hemma!

"massa disk som vanligt!"

-hej, gumman!

-Varför har du arbetskläder på dig?

-ähum, jag var tvungen att hoppa in..

-Du...det får aldrig bli såhär igen! du är ju det bästa jag har!

-men det känns som om du ljugit för mig!

-men du...

Den natten sov jag hos mamma.

jag sov bättre den natten, men var fortfarande lite arg på mamma.

jag anade inte att en ny person skulle dyka upp i mitt liv snart. Mycket snart.

Ute stod Leonardo ovh sov. Men han var inte den ända utanför huset...