ja, jag kom inte på något bättre namn. jaja. trevlig läsning!  

Nora

Lillan

tillfälliga 

Jag heter Lillan, och bor ensam med min mamma i ett litet hus vit vattnet. Alltid har det bara varit vi två. till en början, när jag var liten, så undrade jag inte så mycket över det. Nej, det var först på senare år som jag började fråga om min pappa. Mamma sa att han var död, då trodde jag på det. Men jag är inte lika säker på det längre. Inte alls.

Vår berättelse börjar dock inte där, utan tidigare då mamma och jag flyttade in i vårat hus. jag var 2 år gammal.

jag och mamma flyttade för att kunna få mer tid tillsammans. Förut hade vi bott i Bridgeport. Där hade mamma jobbat varenda dag, det var spring och bråttom hela tiden. Vi bodde högst upp i en lägenhet. Jag glömdes liksom bort lite. Mamma älskade att hänga på nattklubbar och festa. Men hon fick dåligt samvete för mig. Hon ville börja om helt enkelt.

till en början ägnade mamma mest tid till mig, men hon förstod ju att hon ändå måste söka ett nytt jobb för att kunna betala alla räkningar som kom.

Altså började hon titta efter ett jobb. Inte allt för stressigt och helst med lediga helger. Efter mycket letande hittade hon något som skulle kunna passa. Det var ett jobb på en hamburgerresturang. Det innebar mycket kvällar, men lediga helger och lönen var hyfsad. Så hon begav sig altså dit.

och som den miljömänniska hon är så tog hon självfallet cykeln.

"nu är det inte långt kvar"

"åh vad bra! vilken tur jag hade, nu har jag ett jobb!"

ja, mamma fick faktiskt jobbet. 

innan hon skulle cykla hem så stannade hon för att prata med de andra jobbsökarna.

Stiles - Jaha. Grattis till jobbet...

-Ta..tack...så mycket.

en stunds tystnad.

-Jag är ny här i Sunset Valley. Du..kanske inte sett mig förr..jag kommer från Bridgeport.

-hm...Bridgepot... Ja, nu vet jag! Det är den där kändisstaden, va?

-ja just det!

-Jasså minsann! trivs du bra här då?

-ja, det gör jag. Det är lite brist på inneställen bara...jag har inte sett EN blinkande lampa sen jag kom hit! haha!

-hahahah! neej! nej det har vi inte sett på länge! haha!

-fast de ska faktiskt bygga en Dansklubb här omkring snart. De har redan börjat bygga.

-Jasså? vad spännande!

-ja, visst är det!

mamma cyklade hemmåt.

Väl hemma var hon väldigt glad, men också väldigt trött. Det blev direkt i säng för hennes del. Jag sov redan. 

zzzZZZZzzz

          zzzZZZzzz

zzzZZZzzz

morgonen därpå vaknade både mamma och jag tidigt.

idag började mamma lite senare än vanligt. Det gjorde att vi hann att åka till ridcentret innan hon började. Mamma tog en lektion i ridning. Och eftersom hon älskar djur så var det kanske inte så konstigt att hon blev så pass kär i hästarna att hon bestämde sig för att adoptera en.

men trots att det var en helt vanlig häst, så tyckte mamma att hon kände igen den. Och trots att jag var så liten, så kommer jag ihåg än idag, känslan när jag såg hästen för första gången. Det var något med den som kändes...underligt. Trots att JAG inte kände igen den så kändes den bekant. Ytterst bekant. Det mest mystiska var att samma dag vi köpte den. Var samma dag som en försvann. Spårlöst.        

hej!

ja, som sagt så har uppdateringen varit usel senaste tiden, jag ber om ursäkt för det. Men nu ville jag göra ett nytt inlägg. Igår så kände jag bara för att göra en ny simshistoria till bloggen. Förlåt, men altså...ja de två första försöken kanske inte blev så bra... Man kanske behöver ha några försök på sig innan det blir riktigt bra. iallafall jag. Men nu tänkte jag sätta mig och skriva ett tredje försök, och hoppas att det blir bra...föressten, för att ha med några bilder i dettta inlägg så får ni se ett hus jag gjort!    

  ganska nöjd faktiskt...

kram Erika